MINA UPPGIFTER |
KURSARE |
MINA LÄNKAR |
HEM |
| Uppgiften: Berätta om din dag för en annan person. Börja med när klockan ringde på morgonen o s v. | ||
 | Berätta om din dag..Att prata med någon som inte tittar på mig framkallar ungefär samma känsla som när jag inte tittar på den jag pratar med, ofokuserad, kändes ganska oviktigt vad jag hade att berätta om. Dessutom har jag lätt att ”tappa tråden” när jag själv ska titta åt ett annat håll, känns opersonligt.Något lättare upplevde jag ”konversationen” när jag fick titta på åhöraren, då var det lättare att fokusera på det jag hade att berätta. Jag upplevde både som berättare och lyssnare i båda dessa situationer att jag inte riktigt hade kontakt. Jag visste inte riktigt om åhöraren lyssnade på vad jag hade att säga vilket skapade osäkerhet. Som borttittande lyssnare kände jag mig inte särskilt intresserad av vad berättaren hade att förtälja om sin dag, fick skärpa till mig för att inte börja tänka på annat. Det var lite lättare att fokusera när jag visste att berättaren tittade på mig, då kändes det viktigare att lyssna. Det är ju inte alltid som man tittar varandra i ögonen när man samtalar men då är det ju oftast kortare fraser, tex när man befinner sig på olika platser i huset och ropar en fråga eller ger en kortare information om något. Vid ett ordentligt samtal är ögonkontakt att föredra. Att lyssna på den borttittande talaren var ju inte heller något önskesamtal. Kändes konstruerat och jag iakttog saker som jag inte tänkt på innan, ett litet hårstå där och en liten rynka...och även om jag visste överenskommelsen, att han inte skulle titta på mig, kändes det som jag gjort något fel, att han var sur eller nåt!! Telefonsamtal är ju en situation där man inte ser på varandra, utom i Skype då. Ibland uppstår det ju konkurrens i dessa samtal, man försöker göra något annat samtidigt som man pratar. Tycker även i dessa ögonkontaktslösa samtal att det är lätt att fokusera på annat än själva samtalet speciellt om det man håller på med parallellt är engagerande och det har ju hänt att den man pratat med på telefon säger ”det har jag ju redan berättat”! Situationen där vi båda hade ögonkontakt var helt annorlunda. En helt annan intensitet i samtalet, för även om det bara var en berättare så kan man ändå uppleva samtalet. Kommunikation mellan två människor där ögonen talar ett eget språk, man känner deltagande, delaktighet och att det som sägs når fram. Min samtalspartner beskrev situationerna ungefär likadant. Intressant var att han även kände sig ointresserad när han inte fick titta på eller blev tittad på, Tyckte inte att han kunde berätta om dagen på ett beskrivande sätt eftersom han inte hade ”kontakt”. Vi gjorde dessa övningar vi två tillfällen. Det ena tillfället, berätta utan att titta på och berätta utan att bli tittad på. Det andra tillfället att vi båda hade ögonkontakt så det var två olika dagars innehåll som berättades om. Vi var helt överens om att ingen av oss hade speciellt bra minne av vad den andra berättade den dagen vi inte hade ögonkontak! Vid det andra tillfället när vi såg varandra i ögonen kunder vi redogöra för flera dagar efteråt. Slutsats då, ja att ögonkontakt är viktigt visste jag redan tidigare. Osäkerheten som uppstår när någon viker undan blicken har jag smakat på. Så man kan väl säga som de sa förr eller ”se mig i ögonen” när vi pratar med varandra! Sedan sägs det ju att ögonen är själens spegel och har därför en funktion som avläsare och kan läsas av. Ett viktigt instrument i kommunikationsorkestern där språket är ett, kroppen ett rösten ett annat osv. |
Mina ögon talar...,ser du?? Jag ska visa dig hela världen i mina ögon så blunda inte,......NJUT!! De ska spegla all glädje som finns omkring oss ge oss en framtid utan slut De ska gråta all världens tårar för orättvisan som finns De ska glittra av all glädje när vi om medmänsklighet minns De ska krympa av ilska inför alla brott som sker De ska tindra av kärlek och lycka bara genom att jag ler Mina ögon talar, ser du?? "purpleangel" |